LillaMalin

En ny kosta ca 750:- och då höll jag på att svimma!

Det fick bli en icke-original för 400:- inkl porto.

Den är skickad så jag hoppas verkligen den kommer på måndag. 

Morgonen har gått bra :) Jag börjar få flyt på det nu ;) 

Små saker som att plocka undan på bordet efter frukost (det som ska in i kylen plockar jag såklart undan) har tagit halva dagen. Det har bara fått stått där och irriterat mig. 

Men nu har jag plockat undan flera mornar i rad :)

Jag borde ha tömt diskmaskinen och fyllt på nu på morgonen. 

Men jag har så ont i huvudet och knät att jag inte pallar. Men jag känner mig ändå glad och utan smärtan hade livet varit helt ok nu :)

Huvudvärken beror på den jäkla käken. Gissar att den klämmer nå nerver upp i huvudet eftersom varken alvedon eller voltaren hjälper. 

Det hjälper lite till knät, men har ändå ondare än vanligt. 

Nu ska jag vila min stackars onda kropp ett par timmar. 

Jag har ont i benet efter allt gående igår. Torkade faktsikt golven i hall och kök, vinst.

Gjorde en del andra saker oxå, städa lite i köket mm. Riktigt nöjd med mig själv.

Men idag får jag betala priset med smärta. Så är det alltid när jag städar, dammsuger och springer i trapporna.

Vart mycket trappor igår, både ner i källaren och upp. Det blir några rundor.

Så idag gör det ont som satan. Men man ska ju lära sig att leva med smärtan säger dom som vet...

Som om inte det räckte har jag satan ont i käken på ena sidan. Min käke är ostabil och åker hit och dit.

Jag får såhär till och från men nu var det ett tag sedan sist.

Men smärtan tar sig upp i huvudet också så idag är en tycka synd om mig själv dag.

 

Men jag har faktiskt fått iväg alla tre barn till skola och dagis utan större problem.

Gröt, macka, borstat hår och borstade tänder.

Skridskor med till Oliver. Dragit upp persiennen i Emilias rum.

När jag kom hem efter lämningen plockade jag ur diskmaskinen och fyllde på med det som låg i vasken.

Sen bäddade jag Emilias säng innan jag tog mitt iste jag gjort i Dolce Guston och gick upp.

 

Nu sitter jag i soffan och tittar på Buffy, jag så knäpp är jag. Men jag gillar det, ok? ;)

Tänker vara nöjd med min morgon och vila i soffan tills barnen kommer hem/ska hämtas.

Sen får vi se vad jag orkar med. Men jag ska laga mat idag iaf,

Igår blev det bara potatisbullar till barnen och kexchoklad till mig, haha.

Lax och potatis blir det idag :)

 

Jag kämpar! Jag SKA klara det! Jag SKA göra människa av mig själv!

Så din jävla ångest, du kan bara dra åt h*lvete!

 

BABYSTEPS!

Om jag ska kunna kräla ur leran och ta mig upp på fötter är det bara att inse att babysteps är grejen som gäller.

Just nu känns det som om jag står till midjan i kvicksand. Ju mer jag kämpar desto mer sjunker jag.

Små rörelser. Men det är det jag har så svårt för. 

Men jag ska ta en månad i taget och sen utvärdera hur det gått och kännts.

 

Idag har jag:

 

Gjort gröt till tjejerna till frukost. Oliver åt macka som vanligt.

Fick iväg Amanda ganska bra till skolan, med bra menar jag inte så mycket tjat och gnäll.

Klädde på E och O direkt dom klev ur sängen. I vanliga fall blir det stress och bråk om det strax innan vi ska gå till dagis.

Borstat deras tänder. 

Var lite tjafsigt med ytterkläderna men behöll lugnet ganska bra.

Promenaden till dagis gick smärtfritt, även lämnadet av O.

E var lite ledsen men gick ändå ok.

Dragit upp persienen i Emilias rum. Nästa steg är att även bädda hennes säng, men som sagt, babysteps.

Diskat ur "spill"delen på kaffemaskinen.

Och en sak jag börjat få rutin på nu är att ta ner disk från storummet varje gång jag går ner om det finns.

Det har jag inte brytt mig om innan.

 

Väldigt små saker för de flesta, men jobbiga saker för mig.

Men kan jag få rutin på att göra dessa småsaker varje dag så kan jag börja jobba in större saker.

Planen för i eftermiddag är att torka golvet i hallen och köket. Och göra rent spisen.

Men Manne är i Uppsala och jobbar idag och blir sen. Och barnen måste ha mat så vi får se hur det blir med dom andra sakerna...

 

Så så var det med det...

 

 

 

Idag var barnen tillbaka på dagis igen!

Dom gick bara måndag förra veckan, sedan fick Emilia feber.

Igår måndag var det stängt för planering.

Jag tycker det är väldigt jobbigt när dagarna inte blir som dom brukar.

Rutiner är väldigt viktigt för mig. Även om det är korkade rutiner som att lämna på 

dagis och sen gå hem och titta på tv tills det är dags att hämta.

Så när barnen blir sjuka och det inte rullar på som vanligt blir jag dämpad.

Orken finns inte att engagera sig i barnen och det ger mig dåligt samvete.

Dom sköter sig ganska bra själva, leker med varandra eller kollar ipad.

Men det är inte så det ska vara. Även om Emilia var sjuk och mest orkade ligga

i soffan och titta på tv hade jag kunnat göra mer med Oliver.

Jag vet precis vilken slags mamma jag vill vara. Vad jag vill göra med/för mina barn.

Men i praktiken funkar det inte och det får mig att må väldigt dåligt och känna mig 

som en dålig mamma. Mina barn är det finaste jag har och jag älskar dom över allt annat!

Såklart jag vill att dom ska ha världens bästa mamma. Och att inte kunna uppnå det är jävligt.

 

Jag måste försöka jobba mig igenom den gelé liknande massa jag lever i.

Ta mig ut och leva som jag vill!

Ikväll hade jag en stund av det. Jag var den Malin jag vill vara!

Jag höll mig lugn fast jag fick bära upp en skrikande Oliver för nattning.

Tvångsavklädning under skrik och grin. Jag försökte prata och villa bort honom.

Efter en stund hade han lugnat ner sig och sammarbetade fin fint. Och det tror jag

berodde på att jag lyckades hålla mig lugn. Försöka prata om vilken bok vi skulle läsa tex.

Det som fick det att släppa var när jag skulle leta reda på hans kudde medans han kissade och

se vem som hann först ;) Tävlingar gillar han och såklart vann han.

Då var han glad och nöjd :)

Jag bortsade hans tänder (bara en sån sak är en stor sak för mig), smörjde in honom och läste en lång bok.

Sedan låg vi och pratade en lång stund. Riktigt mysigt med mamma-son tid på kvällen :)

 

Efter det tänkte jag natta Emilia, men då hade Manne lovat att dom skulle spela Skylanders precis.

Så jag gick ner och dammsög hallen (som jag innan städat!), Emilias rum, köket och toan.

Hann vila 5 min innan tjejerna kom ner. Läste samma långa bok för dom innan jag följde Emilia 

till hennes säng och sjöng en sång.

Samma sak med Amanda, stopp i säng och en sång.

 

Tänk om jag kunde vara lika effektiv varje dag!?

Det är ju så jag vill vara! Jag kände mig varken manisk eller deppig.

Bara normal för en stund. Och även om det känns så bra, blir det oxå en sorg.

Varför kan jag inte må såhär jämt? Och jag vet att det kommer gå över inom några timmar.

Det är inte första gången jag har dessa små stunder av vad livet borde vara.

Önskar nästan jag slapp ha dom där timmarna. Inte behöva veta hur det borde vara.

Hur jag kan må när jag får må som jag vill...

 

Nej mitt mål för detta år är att försöka kämpa mig ur gelén som jag sitter mentalt fast i!

Kanske det kan gå? Kanske psyk kan hjälpa mig på traven?

 

Hoppet är det sista som lämnar en!

 

 

 

 

Nytt år, samma jag. 

Men efter en andra vända på psyk, dock bara bokat möte med doktor ;)

Har jag till slut fått en diagnos, här kommer det...

 

Jag har misstänkt det en längre tid och känns både bra och dåligt att ha fått det bekräftat.

Nu hoppas jag kunna få bättre hjälp än vad hälsocentralen kan erbjuda.

Det lät iaf så på doktorn, sen har jag inte fullt förtroende för psyk men man kan ju alltid hoppas.

Medicin och kbt pratades det om till att börja med. Hoppas kunna komma ut på arbetsträning eller

liknande längre fram. Önskan är att kunna fungera som en normal människa.

 

Som sagt, det känns bra med en diagnos för jag kanske kan få hjälp och kanske bli förståd för att jag är som jag är. Men det känns jobbigt då allt jag vill är att vara som alla andra, normal, fungera som vanliga männsikor.

Men nu är jag stämplad som icke normal för resten av mitt liv...

Hur man än vänder sig har man baken bak...

 

Blir man någonsin nöjd i livet?