LillaMalin

Om jag ska kunna kräla ur leran och ta mig upp på fötter är det bara att inse att babysteps är grejen som gäller.

Just nu känns det som om jag står till midjan i kvicksand. Ju mer jag kämpar desto mer sjunker jag.

Små rörelser. Men det är det jag har så svårt för. 

Men jag ska ta en månad i taget och sen utvärdera hur det gått och kännts.

 

Idag har jag:

 

Gjort gröt till tjejerna till frukost. Oliver åt macka som vanligt.

Fick iväg Amanda ganska bra till skolan, med bra menar jag inte så mycket tjat och gnäll.

Klädde på E och O direkt dom klev ur sängen. I vanliga fall blir det stress och bråk om det strax innan vi ska gå till dagis.

Borstat deras tänder. 

Var lite tjafsigt med ytterkläderna men behöll lugnet ganska bra.

Promenaden till dagis gick smärtfritt, även lämnadet av O.

E var lite ledsen men gick ändå ok.

Dragit upp persienen i Emilias rum. Nästa steg är att även bädda hennes säng, men som sagt, babysteps.

Diskat ur "spill"delen på kaffemaskinen.

Och en sak jag börjat få rutin på nu är att ta ner disk från storummet varje gång jag går ner om det finns.

Det har jag inte brytt mig om innan.

 

Väldigt små saker för de flesta, men jobbiga saker för mig.

Men kan jag få rutin på att göra dessa småsaker varje dag så kan jag börja jobba in större saker.

Planen för i eftermiddag är att torka golvet i hallen och köket. Och göra rent spisen.

Men Manne är i Uppsala och jobbar idag och blir sen. Och barnen måste ha mat så vi får se hur det blir med dom andra sakerna...

 

Så så var det med det...