2013-08-01
12:41:58
Skärp mig
Dagarna är svåra nu.
Tuffa.
Är nere på att ta en stund i taget.
Den nivån.
Men vem har sagt – vem har trott – att det skulle vara lätt att slåss mot döden?
Den kunde ha fått mig tidigare.
Jag kunde redan ha gett upp.
Redan ha begravts.
Redan ha blivit ett minne, blekare för varje dag.
Men jag försöker.
Varje vaken timme, en ny ansträngning.
Jag har däremot ingen aning om hur jag gör.
Utdrag från http://ikroppenmin.blogspot.se
Men det är så jag känner.
Hemskt va?
Jag är inte döende i cancer!
Min kamp är redan vunnen.
Den kampen iaf.
Kampen mot livet, kommer den någonsin att ta slut?
Jag får dåligt sammvete över hur jag känner.
Tänker på alla som kämpar mot en oundviklig död.
Alla som vill leva men inte kommer vinna sin kamp.
Jag borde vara lycklig över att leva.
Varför är jag inte det?
Jag har allt jag behöver för ett lyckligt liv.
Eller hur!?
Kommentera inlägget här:
